hejsan svejsan " )
Tjena allesammans!! Jaa ni, idag äre söndag och jag har sportlov just nu!! Och mamma e i köket o äter frukt medans jasmin har somnat här, ska nog väcka henne så hon sover på natten istället fan. Hennes sömn e kaaoz. Jag ska ta på henne så hon går upp!! HAHAHA skoja. iaf det har inte hänt mycket alls faktiskt, bara att jag o mamma gick ti kista igår och jag köpte jeans som det visade sig vara leggins... menmen man kan tro det e jeans såå... :D
Sååå hejdå alla fjantar, jag börjar få kramp i arslet.
Byee
Byee
tja....
Ja hejsan alla ni som läser min ruttna och övergivna blogg.
Jaaani det har gått sådär i mitt liv faktiskt. För det första så ville jag ba säga att ni borde tycka synd om mig eftersom jag har SÅ EXTREMT tråkigt. Jag sitter i mitt rum och lyssnar på pink- fucking perfect. JAg har fastnat på den. I alla fall, to the point.
I onsdags tror jag? näej torsdag?? vet inte nån sånt, så flyttade mammisen och jaso ut till mammas lägenhet och jag vet inte helt varför dom gjorde det utan det va ju att pappa sa ti syrran att sluta jobba o jaso ville inte så det blev typ lite tjafs o pappa sa att dom nog skulle gå, nåt sånt. Men jag tog inte det seriöst eftersom jag vet ju att pappa brukar få utbrott ibland, då o då. Så jag visste inte att just den här gången skulle dom värsta flytta ut o sånt skit. MEN det gjorde dom :@
Och jag e verkligen jätteledsen, asså dom kommer typ aldrig komma tillbaka och jag mår psykiskt dåligt för det här. Jag vill ju bara det ska bli som förr, alla va glada... :/ nu e alla splittrade och jag kan inte välja sida utan att den andra ska bli ledsen. Dom första dagarna var jag helt krossad, jag ba grät hela tiden för ingenting, kände inte igen mig själv då. Ingen förstod mig, inte ens Jasmin som e min bästa vän, jag ville bara hon skulle få känna det jag känner o att hon skulle säga dom rätta orden som får mina tårar att sluta rinna men det gick bara inte. O pappa sa bara du måste va stark o såna saker. Emir sa att jag inte borde ha anledning o va ledsen eftersom ingen va det, mamma pratade om att emir skulle hämta mammas grejer, jasmin va ba galen och flippad som alltid, o aa pappa va ju kall. Asså inte kall, han skrek mycket o så, men... jag vet inte faktiskt. UFff jag tror inte nån va så som jag va.
Just nu vill jag bara lägga mig o aldrig gå upp, varför ska jag det? skola?? det e onödigt tycker jag. Det e helt meningslöst o gå upp på morgonen, gå ti skolan där jag VET att jag inte lär mig något, jag försöker bara få tiden att gå snabbare så att jag kan gå hem o ba va där, jag vet inte. På datan eller nånting. Jag undrar vad som kommer hända nu. Asså jag vet att pappa inte kommer va tillåta att dom e där, han frågade mig idag hur syrran mådde o vad hon gjorde o såna saker. Jag tycker oxo det e lite knas att dom inte har sett varandra på typ sen det hände, eller ringt varandra (vad jag vet iaf)
Aja, nu ska jag inte säga mina åsikter om varje person i min familj, för jag vet att jag kommer ångra det sen. Men jag har pyttelite hat o ilska för varenda en. En och annan har jag lite mer. Som sagt tänker jag inte ta upp det.
MEN ÅHHH JAG E SÅ DEPRIMERAD!!! och det e inte jävla hormonsvängningar. Det e faaan att jag e så jäävla ensam, kan inte snacka me nån, det e inte som förr, det kommer aldrig som förr och det sårar mig djupt asså kan inte förklara ens.
Jag kan inte säga något som påverkar ens. Jag e bara så jävla trött. Ougg... Aja nu ska jag väl ba spela spel. Va fan kan jag annars göra? -.-
Jaaani det har gått sådär i mitt liv faktiskt. För det första så ville jag ba säga att ni borde tycka synd om mig eftersom jag har SÅ EXTREMT tråkigt. Jag sitter i mitt rum och lyssnar på pink- fucking perfect. JAg har fastnat på den. I alla fall, to the point.
I onsdags tror jag? näej torsdag?? vet inte nån sånt, så flyttade mammisen och jaso ut till mammas lägenhet och jag vet inte helt varför dom gjorde det utan det va ju att pappa sa ti syrran att sluta jobba o jaso ville inte så det blev typ lite tjafs o pappa sa att dom nog skulle gå, nåt sånt. Men jag tog inte det seriöst eftersom jag vet ju att pappa brukar få utbrott ibland, då o då. Så jag visste inte att just den här gången skulle dom värsta flytta ut o sånt skit. MEN det gjorde dom :@
Och jag e verkligen jätteledsen, asså dom kommer typ aldrig komma tillbaka och jag mår psykiskt dåligt för det här. Jag vill ju bara det ska bli som förr, alla va glada... :/ nu e alla splittrade och jag kan inte välja sida utan att den andra ska bli ledsen. Dom första dagarna var jag helt krossad, jag ba grät hela tiden för ingenting, kände inte igen mig själv då. Ingen förstod mig, inte ens Jasmin som e min bästa vän, jag ville bara hon skulle få känna det jag känner o att hon skulle säga dom rätta orden som får mina tårar att sluta rinna men det gick bara inte. O pappa sa bara du måste va stark o såna saker. Emir sa att jag inte borde ha anledning o va ledsen eftersom ingen va det, mamma pratade om att emir skulle hämta mammas grejer, jasmin va ba galen och flippad som alltid, o aa pappa va ju kall. Asså inte kall, han skrek mycket o så, men... jag vet inte faktiskt. UFff jag tror inte nån va så som jag va.
Just nu vill jag bara lägga mig o aldrig gå upp, varför ska jag det? skola?? det e onödigt tycker jag. Det e helt meningslöst o gå upp på morgonen, gå ti skolan där jag VET att jag inte lär mig något, jag försöker bara få tiden att gå snabbare så att jag kan gå hem o ba va där, jag vet inte. På datan eller nånting. Jag undrar vad som kommer hända nu. Asså jag vet att pappa inte kommer va tillåta att dom e där, han frågade mig idag hur syrran mådde o vad hon gjorde o såna saker. Jag tycker oxo det e lite knas att dom inte har sett varandra på typ sen det hände, eller ringt varandra (vad jag vet iaf)
Aja, nu ska jag inte säga mina åsikter om varje person i min familj, för jag vet att jag kommer ångra det sen. Men jag har pyttelite hat o ilska för varenda en. En och annan har jag lite mer. Som sagt tänker jag inte ta upp det.
MEN ÅHHH JAG E SÅ DEPRIMERAD!!! och det e inte jävla hormonsvängningar. Det e faaan att jag e så jäävla ensam, kan inte snacka me nån, det e inte som förr, det kommer aldrig som förr och det sårar mig djupt asså kan inte förklara ens.
Jag kan inte säga något som påverkar ens. Jag e bara så jävla trött. Ougg... Aja nu ska jag väl ba spela spel. Va fan kan jag annars göra? -.-
